Skrivet av: kritiskmybell | oktober 30, 2008

Känner mig inte komplett

Den senaste tiden har jag, Ms Mybell, inte känt mig på topp, inte känt mig komplett. Har funderat och funderar fortfarande på vad det är som inte känns ok.

Nu vet jag visserligen att det finns en del som tynger mig men jag tycker inte om att det går ut över mitt välmående. Jag tycker inte om att det påverkar mig så mycket som det gör.

Jag känner på nåt sätt att jag står och stampar och ingenstans kommer. Jag känner att jag ofrivilligt fastnat i en lite halvond cirkel och inte kommer därifrån. Det känns som att jag går och väntar på att något ska hända. Men vad? Vad är det som skall hända?

Jag har i hela mitt vuxna liv sökt efter riktig kärlek. Har i hela mitt vuxna liv sökt efter trygghet. Har i så många år saknat att känna mig som en familj med någon. Nu har jag hittat kärlek, har hittat trygghet, men jag är ändå inte riktigt där. Vi är ingen familj ännu, vilket jag så gärna vill att vi ska vara. Det känns som att jag är så nära men ändå inte riktigt där och det stör mig riktigt mycket.

Det känns inte som att det är på riktigt. Det känns halvdant och otillräckligt på något sätt.

Jag kan inte flytta vart jag vill för att jag valt att skaffa barn med någon jag inte vill leka familj med. Jag är fastlåst i det område jag bor i och kommer få leva i 13 år till med att anpassa och kompromissa, med att dela vårdnad och uppfostran av vår son. I 13 år till kommer vi vara tvungna att sammarbeta.

Mitt liv känns som ett ekorrhjul. Samma sak varje dag. Samma sak varje vecka. Allt bara återupprepar sig och jag känner mig inte tillfreds med det. Känner mig lite lätt uttråkad men vet ändå inte vad jag ska göra åt det.

Det känns som att jag inte har någon fritid, som att jag inte gör något för mig själv, för mitt eget välmående. Det är svårt att förklara men jag känner att jag, Ms Mybell, inte finns. Det känns som att jag bara är, som att jag inte ”lever”.

Jag gör alldeles för sällan något roligt. Gör alldeles för sällan saker för min egen skull. När jag väl gör något kan jag inte koppla av utan är bara stressad och tycker det jag gör är tråkigt. Varför?

Förra helgen var jag på konferens och mådde så himla bra där på ön. Jag ville inte alls åka hem, ville inte alls tillbaks till verkligheten med all stress, alla måsten och livets ekorrhjul.

Nu vet jag att jag är väldigt rastlös av mig. Jag mår inte bra av att leva alltför inrutat. Mår inte bra av att exempelvis inte få resa, av att inte få byta miljö nån gång ibland. Jag behöver få komma bort, behöver släppa verkligheten.

Nu har jag och min karl visserligen bokat en veckas semester över nyår, vilket ska bli riktigt underbart. Vi behöver verkligen den veckan. Vi behöver vara på tu man hand. Vi behöver en vecka där vi bara rår om varandra. Måtte tiden gå fort så vi snart kan åka.

Jaaja… det blir nog bra till slut. Eller nåt.

Kram på er.

BloggRegistret.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: