Skrivet av: kritiskmybell | oktober 11, 2008

Bättre självkänsla?

Det fanns en period i mitt liv då jag var besatt av min vikt. Jag mätte mina kära kroppsdelar var och varannan dag, åt bantningspiller, powerwalkade så ofta jag kunde (ibland 2 ggr/dag) och gjorde diverse skönhetsbehandlingar för att uppnå den perfekta kroppen. Trots detta var jag inte nöjd. Hur jag än betedde mig så tyckte jag att jag hade för mycket hull på kroppen.

Idag vet jag bättre. Idag vet jag att det inte handlade om min vikt, det handlade om hur jag mådde inombords, det handlade om min självkänsla.

Jag är 173 cm lång, väger ca 58 kg och är idag nöjd med min kropp, med mitt utseende. Det lustiga är att jag vägde precis lika mycket förut, då jag tyckte att jag var allt annat än smal. Jag såg hullet svälla över, tyckte det stod ut fettknölar lite här och var. Jag ser idag precis likadan ut men tycker nu att jag är smal. Hur går det ihop? Det måste ju betyda att allt bara var psykiskt. Det måste ju betyda att jag idag har en bättre självkänsla, att jag idag mår bättre inombords.

För att få detta bekräftat plockade jag precis fram mitt gamla anteckningsblock där jag en gång i veckan förde protokoll över storleken på min midja, lår och höfter. Mätte mig sedan (vilket jag inte gjort på över 1 år) och jämförde sedan måtten med det som stod i blocket. Samma lika typ.

Mätte flera gånger och kunde inte riktigt acceptera det jag såg. Jag ser likadan ut nu som då. Hur är det möjligt? Jag kände mig ju överviktig då. Väldigt märkligt. Hmmm…

Det känns så skönt att vara tillfreds med mig själv. Det känns så skönt att inte bry mig om hur min kropp ser ut. Den bara är och ser helt ok, kanske mer än ok.

Bra där fröken. Det går framåt.

Kram på er från Ms Mybell

BloggRegistret.se

Annonser

Responses

  1. Jag har också märkt att ju mer man (iaf jag) tänker på det där med kroppen och vikten, desto mer obekväm känner man sig, desto mer fixerad blir man. Bäst är nog att försöka hålla en lagom hälsosam profil, och inte fixera sig för mycket…

  2. Bra skrivet. Visst är det som du skriver. Helt klart.
    Kan inget annat än att hålla med… som vanligt ;o)

    /Ms Mybell

  3. Jag vet hur det känns, jag lever i det. Tur att nån kan ta sig ur det – jag är inte riktigt där ännu…
    Kram på dig!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: