Skrivet av: kritiskmybell | september 29, 2008

Min kollega fick sparken

Min arbetsdag blev inte riktigt som jag hade förväntat mig. Min kollega blev idag uppsagd, hon fick sparken. Nu var det visserligen ganska väntat, men jag trodde nog inte att det skulle sluta som det gjorde.

Min kollega har arbetat på vår gemensamma arbetsplats i lite mer än sex år. Det senaste året har dock varit minst sagt kaosartad. Hon har inte mått bra psykiskt vilket har gått ut över arbetet och hon har minst sagt tappat kontrollen helt.

Jag började på företaget för ca 2,5 månad sedan. Revisorerna krävde nämligen att ekonomiavdelningen anställde en redovisningsansvarig. Detta för att reda ut alla felaktigheter, skapa nya rutiner och för att helt enkelt få ordning på saker och ting.

Under mina 2,5 månader har jag inte gjort annat än att försökt reda ut allting. Jag har fått börja om från början med det mesta och min kollegas felaktigheter uppdagades ganska fort. Från det att jag började, nystades allt upp och alla kort lades ut på bordet, vare sig jag ville det eller ej. Jag hade inget annat val än att tala om hur det faktiskt låg till, hur vissa saker sköttes.

Min kollegas felaktigt hanterade arbetsuppgifter uppdagades och ledningen fick i och med detta nog. Vår gemensamma chef har länge hållt henne bakom ryggen, men till slut gick det inte längre. Ledningen accepterade inte mer. Hon får inga fler chanser utan måste nu lämna företaget.

Självklart känner jag skuld i detta. Hade inte jag börjat hade hon säkert varit kvar. Hade inte jag avslöjat henne och lagt alla korten på bordet, hade hon kanske inte fått sparken.

Nu vet jag dock att den bästa lösningen är det som skett. Hon kan inte längre hantera sina arbetsuppgifter. Hon har tappat kontrollen och de felaktigheter hon gjort och fortfarande gör är för grova för att kunna accepteras. Vi är ett börsnoterat företag och felaktigheter på ekonomiavdelningen får konsekvenser, så är det bara.

Det tråkiga är dock att innan hon ”gick in i väggen” (eller vad man skall kalla det), så skötte hon sitt jobb riktigt jävla bra. Felet hon gjorde var att hon inte sa ifrån när hon fick för mycket att göra. Hon lät det fortgå och ville så gärna klara av sitt arbete. Till slut gick det dock för långt. Det hade hunnit gå så pass överstyr att det knappt gick att reparera. Vissa saker kommer aldrig gå att få kontroll över igen.

Hon ville så gärna korrigera sina egna fel. Hon ville så gärna ställa allt till rätta igen. Dessvärre blev det bara värre. Hon hade rört till det för sig själv alldeles för mycket. In i det sista mörkade hon. Hon sa att hon hade full kontroll på sina arbetsuppgifter och hade som plan att reda ut allt innan alla fel uppdagades.

Nu blir det dock inte så och nånstans känns det lite skönt. Hade hon fått vara kvar hade jag inte fått göra annat än att reda ut alla fel- och tokigheter som hon hittar på.

Nånstans så tror jag faktiskt att det som skett kanske är en lättnad för henne. Hon behöver nu inte längre mörka, hon behöver inte längre ha ont i magen eller vara nervös för att bli upptäckt. Nu har allt uppdagats, hon har fått sparken och kan snart lägga detta bakom sig.

Önskar henne all lycka i världen och hoppas att det kommer gå bra för henne. Jag hoppas att hon hittar tillbaks till sitt rätta jag och att hon lärt sig något av detta, att hon lärt sig att vara ärlig från början, att säga ifrån.

/Ms Mybell

BloggRegistret.se

Annonser

Responses

  1. Jag har också varit med om liknande, en person skötte inte sitt jobb och jag var den som sa precis hur det var. Gav chefen bevisen som han hade saknat, han visste att något var fel men kunde inte bevisa något och kunde inget göra.

    Hur som helst, vi är vuxna och inte på dagis. Man måste ta konsekvenserna av sitt handlande, även om det kanske inte alltid är så roligt.

    För i slutänden är det mig det påverkar om någon inte kan sköta sitt jobb, så kanske företaget måste skära ner på personal eller annat.

    Ibland måste man ta obekväma beslut och fullfölja dessa beslut.

  2. Oj, vad bra skrivet Mr Kritisk. De orden gick rakt in. Tack för det.

    Lite skönt att höra att någon annan varit med om samma sak.

    Visst är det som du skriver, man måste ta konsekvenserna av sitt handlande.. vad det än gäller.

    Och precis som du skriver… det är jag som blir drabbad i slutändan, det är jag som får reda ut allt, jag som får slita häcken av mig för någon annans misstag.

    Ha de!

    Ms Mybell


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: