Skrivet av: kritiskmybell | augusti 27, 2008

Är för ödmjuk

Till skillnad från Mr Kritisk, så är jag, Ms Mybell, istället alldeles för ödmjuk. Ibland så jävla ödmjuk att jag tycker mig vara lite patetisk. Jag daltar, mjäkar och vågar inte säga ifrån.

Varför denna förbaskade överdrivna ödmjukhet, frågar jag mig ibland. Det är ju ingen annan än jag själv som förlorar på att mjäka.

Men visst, nu kanske man ska vara något mitt emellan. Kanske ska man vara något mitt emellan Mr Kritisk och mig själv, jag vet inte.

Att vara ödmjuk har självklart massa positiva fördelar oxå. Man vinner oftast inte en diskussion genom att inte vara ödmjuk, men å andra sidan kan man även förlora för att man är alldeles för ödmjuk, för feg.

Mitt dilemma är att jag är för feg. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra runt omkring mig tycker. Vill vara omtyckt av alla. Vill inte att någon ska känna sig förnärmad. Vill inte stöta mig med någon. Är konflikträdd, helt enkelt.

På mitt nya arbete får jag brottas lite med detta, vilket ibland kan kännas lite tufft. Eftersom jag är redovisningsansvarig och ska se till att alla gör det de ska och då helst oxå på ett korrekt sätt, blir jag den som måste säga till folk när de gör fel eller påtala hur jag vill att saker och ting skall skötas.

Nu vet jag att de uppskattar mig och jag vet att de är glada över att det kommit någon som kan styra upp redovisningen, men det tar emot ibland. Vad det är som tar emot vet jag egentligen inte. Jag vill bara inte att de ska uppfatta mig som en skolfröken som smäller dem på fingrarna när de gör fel.

Nu kommer jag visserligen aldrig bli någon skolfröken, är alldeles för ”ödmjuk” för det. Ibland känner jag dock att jag sitter inne med idéer som jag inte får ur mig, bara för att jag inte vågar öppna käften. Ibland känner jag att jag skulle vilja lägga mig i vissa saker som jag vet att jag kan styra upp. Ändå låter jag bli. Varför? Ja, det är en bra jävla fråga. Jag vet inte.

Jag vill växa mer i min roll på jobbet, vill vara mer framåt. Kanske kommer det med tiden. Kanske kommer det när jag känner mig lite mer säker. Jag har ju trots allt bara arbetat där i några veckor.

Ja, ja… nog om det. Vad vill jag egentligen ha sagt? Jag vet inte. Kanske att ödmjukhet är något positivt att ha som egenskap men att det samtidigt kan sätta käppar i hjulet för en själv.

Kram på er alla från Fröken ”Söt, snäll och rar”.

BloggRegistret.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: