Skrivet av: kritiskmybell | augusti 21, 2008

Saker som tynger Ms Mybell

Jag, Ms Mybell, är just nu inne i en period då vissa saker tynger mig. Fast så är det väl ganska ofta i ens vardag. Alla människor har väl alltid vissa saker hängandes över sig. Saker man inte orkar ta tag i, saker man kanske inte vill ta tag i eller saker som tynger en överlag.

I det stora hela så mår jag väl ok. Har dock lite taskigt immunförsvar just nu och har varit småsjuk större delen av våren och sommaren. Vad det beror på vet jag inte men minsta lilla bacill gör att jag blir sjuk. Är det inte det ena så är de det andra.

Idag har jag dock varit och träffat en underbar läkare som tog tag i min hälsa på allvar, så nu ska jag snart bli frisk och fit-for-fight igen. Jag känner nämligen att mitt vacklande hälsotillstånd börjar sätta sig på mitt psyke. Jag är lättirriterad, har inget tålamod och är trött och hängig mest hela tiden. Har varken lust eller ork att hitta på något, vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag hela tiden går omkring med massa förbaskade infektioner i kroppen.

En annan sak som tynger mig just nu är min sons skolgång. Nästa år börjar han i skolan, på sexårsverksamhet, och var han ska börja är mitt dilemma just nu. Han är skriven hos mig, inte hos sin pappa, och kommer därför bli erbjuden plats i den skola där jag bor. Jag som dock inte tänkt bo här hela mitt liv vill ha honom i en annan skola, en skola som tyvärr alla vill in på.

Jag och min karl planerar att flytta ihop men vi vet dock inte till vilket område. Helst av allt vill vi bo i hus och helst så nära stan som möjligt. Problemet är dock att priserna i Stockholms närförorter är skyhöga vilket gör att vi kanske måste söka oss en bit utanför stan.

Jag som helst vill ha ett hus på Sergels Torg har dessvärre lite känslomässiga problem vad gäller att flytta ut i förorten. Om vi nu väljer att flytta från stan, hur gör jag då med min sons skolgång. Jag måste välja skola nu, inte om sex månader.

Surt som fan… men det är bara att gilla läget. Jag får utgå från där jag bor i dag och söka plats på de skolor som finns i min närhet. Om jag sen flyttar långt åt fanders, då får jag ta det problemet då.

Sen är det ju även så att det inte bara är jag som har en talan vad gäller min sons skolgång. Han har en far oxå, en far med egna åsikter om var vår son ska gå i skola.

Jajaa… nog om det.

Tredje saken som tynger mig är mitt boende. Jag bor knappt hemma längre utan mestadels hos min karl och hans tre barn. Det känns som att jag just nu bor i en kappsäck. Jag känner mig varken ”hemma” hos honom och faktiskt inte ens i mitt egna hem.

Mitt egna hem är en tvårumslägenhet vilket betyder att jag sover i vardagsrummet. Har bott i den lägenheten i två år nu och är riktigt jävla less på att inte ha ett eget sovrum.

Min karl har en trerumslägenhet vilket oxå är för litet för oss. I alla fall när vi är där allihopa, vilket betyder sex personer. Två vuxna och fyra barn. Vi kliver på varandra och det är svårt att bara ”vara” någonstans.

Nu pratar vi ju visserligen om att flytta ihop men det är först aktuellt nästa vår. Detta pga ett stambyte som skall göras i min karls lägenhet. Han har nämligen en bostadsrätt och det är bara idiotiskt, ekonomiskt sätt, att sälja den innan stambytet.

Det som känns surt är att jag måste fortsätta bo i min kappsäck i ett bra tag till. Eller det väljer jag ju själv att göra. Jag vill ju självklart vara med min man, vill ju att vi alla ska vara tillsammans. Önskar dock bara att vi kunde vara det i ett lite större gemensamt hem.

Det är väl egentligen de tre saker som tynger mig. Jobbet kanske tynger mig lite oxå. Har nyligen bytt arbete och jobbar numera som redovisningsansvarig på ett medelstort IT-företag. Jobbet kräver mycket engagemang och mina arbetsuppgifter är en ganska stor utmaning för mig.

Jag med min prestationsångest vill självklart vara bäst direkt, vill kunna allt och klara av allt. Nu går det visserligen bra för mig och jag har fått den uppfattningen att de uppskattar mig, men samtidigt vet jag att det finns större projekt som är på gång, projekt som jag ska vara med i, projekt som jag ska ansvara för, projekt som jag är livrädd för att jag inte ska hantera.

Men det löser sig säkert. Det brukar lösa sig. Jag brukar klara av att hantera mina arbetsuppgifter. Det är helt enkelt bara se till att jag hanterar dem.

Självklart finns det även massa saker som gör mig glad och lycklig just nu men de glömmer man tyvärr bort när det finns saker som tynger en. Kanske ska påminna mig själv om alla bra saker som finns i mitt liv just nu. Måste nog även göra mig påmind om att det som just nu tynger mig faktiskt är saker som jag inte riktigt kan påverka. Det är saker jag helt enkelt måste acceptera.

Ha en skön kväll. Själv ska jag diska, jobba och packa, packa inför tillfällig flytt till mitt andra hem.

BloggRegistret.se

Kram!!

Annonser

Responses

  1. Låter som det är mycket på gång för dig, men som sagt, en sak i taget och gör det bästa du kan av varje situation. Och skulle det bli fel finns det nästan alltid möjligheter att göra om och göra rätt på ett eller annat sätt..! 🙂

  2. Bra skrivet Lise. Tack för de orden :o)
    Kram på dig!
    /Ms Mybell


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: